Till konstfibrerna räknas alla fibrer som bildas på kemisk väg. Dessa delas upp i regenatfibrer och syntetfibrer. Syntetfibrerna tillverkas främst av olja och jordgas. De delas även in i sju grupper polyamid, akryl, polyester, klorfibrer, polypropen, elastan och modakryl.
Syntetfibrernas egenskaper som töjbarhet, elasticitet och draghållfasthet bestäms vid framställningen av dem. De tre produktmässigt största fibergrupperna är polyamid, polyester och akryl. Alla syntetmaterial är glansiga, men kan vid tillverkningen göras matta. De är starka och relativt elastiska, vilket innebär att de inte skrynklar så lätt.
Elastan, eller Spandex, som också heter Lycra, är en mycket töjbar och elastisk syntetfiber och kombineras alltid med andra material. Den har mycket god töjbarhet, upp till 700 % och ger tyget en bra formstabilitet, följsamhet och elasticitet.
Polyester är stark, skrynklar inte och håller formen bra. Polyestertyger är lättskötta tyger som knappt behöver strykas. Kläder och kepsar av polyester är lämpliga när det krävs bra fukttransport och/eller god nötningstålighet, t.ex. i träningskläder.
Ibland används beteckningen Polyester 600D. Det beskriver tjocklek och strukturen i tyget. 600D är en kraftigare vävd polyester.
Akryl är en av de vanligaste syntetiska fibrerna och har utvecklats för att likna ull. Akryl har mycket hög motståndskraft mot ljus och är därför bra till tyger som ska användas utomhus, exempelvis mössor.