Skillnaden mellan en vanlig blyertspenna och en stiftpenna märks framför allt efter en stunds användning. En träblyertspenna blir successivt trubbigare och behöver vässas, medan stiftpennan matar fram ett nytt stycke grafit och behåller ungefär samma linjebredd hela tiden. Pennkroppen blir inte heller kortare när man skriver. När grafitstiftet är förbrukat fylls pennan på och kan fortsätta användas, vilket gör en bra stiftpenna till ett skrivredskap som kan följa med under lång tid.
Stiftpennor kallas ibland mekaniska blyertspennor, och det beskriver ganska väl hur de fungerar. Inuti pennan finns en mekanism som håller fast det tunna stiftet och matar fram en liten bit i taget, vanligtvis när man trycker på knappen i pennans övre del. Hur mycket stift som ska skjutas fram är en vanesak. För mycket stift utanför spetsen ökar risken att det bryts, medan en kortare bit får bättre stöd av pennans spets.
0,5 och 0,7 mm är två av de vanligaste stifttjocklekarna. Ett 0,5 mm-stift ger en tunn och precis linje och passar bra för exempelvis mindre handstil, detaljerade anteckningar, ritningar och skisser. Ett 0,7 mm-stift ger ett något grövre streck och är samtidigt lite mindre känsligt för att brytas när man trycker hårdare mot papperet. Vilket som känns bäst beror därför både på hur man skriver och vad pennan ska användas till.
Precis som i vanliga blyertspennor är det grafiten som lämnar spåret på papperet. Även stift till mekaniska blyertspennor finns i olika hårdhetsgrader, där mjukare stift ger mörkare linjer och hårdare stift ger ljusare och skarpare streck. För vanligt skrivande används ofta en balanserad hårdhetsgrad, medan den som ritar eller arbetar tekniskt kan ha tydligare önskemål om både stifttjocklek och hårdhet. Reservstiften behöver därför passa både pennans diameter och det sätt den ska användas på.
Påfyllningen är en stor del av stiftpennans fördel. När de stift som ligger i pennan är slut behöver inte hela pennan ersättas; man fyller på med nya reservstift i rätt dimension. På många modeller görs det från pennans ovansida genom att knappen eller suddgummit tas bort, medan andra konstruktioner kan fyllas på på annat sätt. Det viktiga är att välja rätt diameter, eftersom ett 0,7 mm-stift inte fungerar i en mekanism som är gjord för 0,5 mm.
Många stiftpennor har ett litet suddgummi i den övre delen av pennan. Det gör att en felaktig siffra, ett ord eller några linjer i en skiss kan rättas direkt utan att man behöver ett separat sudd. På vissa modeller ligger suddgummit skyddat under en knapp eller hylsa, medan andra har det direkt åtkomligt. För pennor som ska användas mycket kan även möjligheten att byta eller komplettera suddgummit vara värd att titta på.
Greppet har också betydelse, särskilt för den som skriver längre stunder. Ett gummigrepp eller annan mjuk greppyta kan göra pennan bekvämare att hålla, medan en smal och slät kropp ger en annan känsla. Vikt och balans spelar minst lika stor roll. En metallpenna kan ge mer tyngd i handen, men det betyder inte att den automatiskt passar bättre än en lättare plastmodell. Precis som med andra skrivredskap är den bästa stiftpennan den man faktiskt tycker om att skriva med.
Materialen varierar från enklare plast och återvunnen plast till metall, bambu och andra kombinationer. Materialet påverkar både känslan, vikten och vilka möjligheter det finns att märka pennan. Ska återvunnet innehåll eller någon annan särskild materialegenskap vara en del av valet behöver den uppgiften vara dokumenterad för den konkreta modellen. Det är också värt att väga in att själva pennkroppen kan användas länge när stiften går att fylla på.
Stiftpennor med eget tryck kan märkas på pennkroppen, klipset eller andra ytor beroende på modell. Tampotryck passar bra för många tydliga logotyper, medan fullfärgstryck ger större frihet när motivet innehåller flera färger, toningar eller mer detaljerad grafik. På metallpennor kan lasergravyr ge en diskret och slitstark märkning som blir en del av själva ytan. En stiftpenna som är tänkt att användas och fyllas på under lång tid tjänar också på en märkning som håller jämna steg med produkten.
För konferenser, utbildningar och kontor fungerar stiftpennan bra tillsammans med anteckningsblock och annat skrivmaterial. För arkitekter, konstruktörer, designers och andra som skissar eller ritar kan den precisa och jämna linjen vara ännu mer relevant. En lite finare mekanisk blyertspenna kan också fungera som personal- eller kundgåva, särskilt när den kombineras med en kulspetspenna i samma serie.
Som profilprodukt har stiftpennan en fördel som är ganska lätt att förstå, det som tar slut är stiftet, inte pennan. Så länge mekanismen fungerar och det går att fylla på rätt reservstift kan samma penna fortsätta användas år efter år. Och till skillnad från en vanlig blyertspenna vässas varken pennkroppen eller logotypen successivt bort. För ett varumärke som gärna vill stanna kvar på skrivbordet ett tag är det en ganska trevlig egenskap.
Stiftpennor kallas ibland mekaniska blyertspennor, och det beskriver ganska väl hur de fungerar. Inuti pennan finns en mekanism som håller fast det tunna stiftet och matar fram en liten bit i taget, vanligtvis när man trycker på knappen i pennans övre del. Hur mycket stift som ska skjutas fram är en vanesak. För mycket stift utanför spetsen ökar risken att det bryts, medan en kortare bit får bättre stöd av pennans spets.
0,5 och 0,7 mm är två av de vanligaste stifttjocklekarna. Ett 0,5 mm-stift ger en tunn och precis linje och passar bra för exempelvis mindre handstil, detaljerade anteckningar, ritningar och skisser. Ett 0,7 mm-stift ger ett något grövre streck och är samtidigt lite mindre känsligt för att brytas när man trycker hårdare mot papperet. Vilket som känns bäst beror därför både på hur man skriver och vad pennan ska användas till.
Precis som i vanliga blyertspennor är det grafiten som lämnar spåret på papperet. Även stift till mekaniska blyertspennor finns i olika hårdhetsgrader, där mjukare stift ger mörkare linjer och hårdare stift ger ljusare och skarpare streck. För vanligt skrivande används ofta en balanserad hårdhetsgrad, medan den som ritar eller arbetar tekniskt kan ha tydligare önskemål om både stifttjocklek och hårdhet. Reservstiften behöver därför passa både pennans diameter och det sätt den ska användas på.
Påfyllningen är en stor del av stiftpennans fördel. När de stift som ligger i pennan är slut behöver inte hela pennan ersättas; man fyller på med nya reservstift i rätt dimension. På många modeller görs det från pennans ovansida genom att knappen eller suddgummit tas bort, medan andra konstruktioner kan fyllas på på annat sätt. Det viktiga är att välja rätt diameter, eftersom ett 0,7 mm-stift inte fungerar i en mekanism som är gjord för 0,5 mm.
Många stiftpennor har ett litet suddgummi i den övre delen av pennan. Det gör att en felaktig siffra, ett ord eller några linjer i en skiss kan rättas direkt utan att man behöver ett separat sudd. På vissa modeller ligger suddgummit skyddat under en knapp eller hylsa, medan andra har det direkt åtkomligt. För pennor som ska användas mycket kan även möjligheten att byta eller komplettera suddgummit vara värd att titta på.
Greppet har också betydelse, särskilt för den som skriver längre stunder. Ett gummigrepp eller annan mjuk greppyta kan göra pennan bekvämare att hålla, medan en smal och slät kropp ger en annan känsla. Vikt och balans spelar minst lika stor roll. En metallpenna kan ge mer tyngd i handen, men det betyder inte att den automatiskt passar bättre än en lättare plastmodell. Precis som med andra skrivredskap är den bästa stiftpennan den man faktiskt tycker om att skriva med.
Materialen varierar från enklare plast och återvunnen plast till metall, bambu och andra kombinationer. Materialet påverkar både känslan, vikten och vilka möjligheter det finns att märka pennan. Ska återvunnet innehåll eller någon annan särskild materialegenskap vara en del av valet behöver den uppgiften vara dokumenterad för den konkreta modellen. Det är också värt att väga in att själva pennkroppen kan användas länge när stiften går att fylla på.
Stiftpennor med eget tryck kan märkas på pennkroppen, klipset eller andra ytor beroende på modell. Tampotryck passar bra för många tydliga logotyper, medan fullfärgstryck ger större frihet när motivet innehåller flera färger, toningar eller mer detaljerad grafik. På metallpennor kan lasergravyr ge en diskret och slitstark märkning som blir en del av själva ytan. En stiftpenna som är tänkt att användas och fyllas på under lång tid tjänar också på en märkning som håller jämna steg med produkten.
För konferenser, utbildningar och kontor fungerar stiftpennan bra tillsammans med anteckningsblock och annat skrivmaterial. För arkitekter, konstruktörer, designers och andra som skissar eller ritar kan den precisa och jämna linjen vara ännu mer relevant. En lite finare mekanisk blyertspenna kan också fungera som personal- eller kundgåva, särskilt när den kombineras med en kulspetspenna i samma serie.
Som profilprodukt har stiftpennan en fördel som är ganska lätt att förstå, det som tar slut är stiftet, inte pennan. Så länge mekanismen fungerar och det går att fylla på rätt reservstift kan samma penna fortsätta användas år efter år. Och till skillnad från en vanlig blyertspenna vässas varken pennkroppen eller logotypen successivt bort. För ett varumärke som gärna vill stanna kvar på skrivbordet ett tag är det en ganska trevlig egenskap.